Trädgårdsfröjd på höjd

Vi bor på ett berg . Månberget. Att det kallas så beror på att man ser månen så nära, sa en gammal granne. Men det är också svårt att få saker att växa. Jag har gjort en stor trälåda med 70 cm djup. Där växer nu morötter, vitlök och sockerärtor och grönkål och så småningom lite annat smått och gott. Jag har också gjort en bädd för ettåringar som zinnia och ettårig brudslöja som man kan ha i buketter . jag fröjdas och får väldigt ont i min rygg, men jag tar det. Växtkraften får mig att må gott. Mycket att titta på. Plötsligt ett koltrastägg på berghällen . Vad kom det ifrån? Må gott i vårsolen/ Ulla 

Barndom

I helgen har jag och mina två systrar och mamma varit i barndomslandet. Ni vet, sett gatorna, husen, skolor och annat som vi upplevt i vår barndom. Dalarna är alltid vackert. Minnena har både det fina och det sorgliga att bjuda på. Folket, dialekten och de röda dalastugorna. Lugna gatan är min barndoms gata.// Ulla 

Man kan väl aldrig få för mycket lavendel?

Sätter sticklingar från lavendeln i växthuset bredvid de yrvakna vindruvsrankorna. De stormtrivs . I en mormorsträdgård kan det väl aldrig bli för mycket doft av blommor å surr av humlor. / njut av våren/ Ulla  

Frö

Ni kanske är helt befriade från att tänka fröer i januari. Jag börjar då att kolla frökataloger och drömma om vad jag vill sätta ut. Många fröpåsar blir det. I år har jag dock bara köpt några påsar med sockerärtor och petunior som jag ska sätta på mitt blomsterland. Visste ni att petunior är jättefina snittblommor. Nu har jag gått igenom alla mina fröpåsar och ska liksom göra slut på dem först tänkte jag. De som gått ut i datum får ändå en chans. Jag har fått en del fröer också av vänner å bekanta. En svart vallmo bland annat, tack Annika . Nu börjar min frosseritid i trädgården/ väl mött/ Ulla 

Ekologiskt mums

Jordgubbar är min favorit på alla fronter. Nu börjar de sina i frysboxen och jag äter sylten med andakt. Jag proppar frysboxen full under säsongen med bär och gör egen sylt och smothies under hela året . Köper färsk honung av Kajsa som  har egna bikupor, Med vemod minskar det undan för undan i både honungsförråd och frysbox, men då gläds man åt att en ny sommar är i antågande. Nya möjligheter till godsaker i förråden// kram Ulla 

Akvarell i mitt hjärta

Att måla akvareller har jag gjort sen jag var sju och fick min första lilla färglåda. Sen har intresset vuxit med åren och nu är det min största avkoppling. Jag glömmer att äta, jag glömmer tid och rum och kommer in i någon form av skaparbubbla, kliver ur den pigg och fräsch till sinnet. Precis så som jag tror en hobby ska vara. En paus i livet, liksom. Ha en fortsatt trevlig helg/ Ulla 

Kärlek

Kärlek kan se annorlunda ut, och är en ynnest som inte är alla förunnade. Min kärlek till mina bonusbarnbarn är väldigt stor. Underbara små människor som ger mej skratt och kramar och har funnits med under många år. Den äldsta blir 16 år nu i mars. Jag är så glad för dem i mitt liv. De berikar och tillför något som jag annars inte haft. Lycka! Ulla // foto : Anna Malmborg//

Som en dans

Ibland går livet som en dans. Det flyter på och den vardagen tackar jag Gud för. Då njuter jag som bäst, då vilar mitt inre och jag kan med ro och tillförsikt dansa på. Tills nästa livshändelse skjuter in som en feltakt i dansen och man kommer i otakt igen. Och jag vet ju att de kommer de där stunderna man inte längtar efter, det är livets gång. Men idag dansar jag på i tacksamhet över ännu en perfekt dag.

Vabruari

På mitt älskade jobb arbetar vi just nu med vår självbild.  Vi har gjort egna "bratz" och alla kommer att se olika ut. Det finurliga är att barnen känner igen sig i sina egna dockor. De kan blixtsnabbt säga vem som är den och den. De här dockorna kan vi använda sen i händelser och konflikter. 

På jobbet har det hart när varit halva styrkan en hel månad. Det går alla möjliga virusar och annat otäckt. Jag trodde jag skulle klara mej, men icke. Ligger i sviterna efter en kraftig vinterkräkis som gjorde slut på kraft och omdöme. Kraftlös för att man inte äter/ omdömeslös för att man gnäller och tycker synd om sig själv. Idag har det vänt. Har fått i mej en kopp nyponsoppa . Smakade gudomligt. Omdömet har vänt åter. Tittar ut på februarisolen och tänker: jag klarade av det den här gången också. // må gott ni som är dåliga och ni andra njut av den härliga solen  ute.// Ulla 

Trädgårdens gäster

Snön ligger som ett tyst bomullstäcke över vår trädgård. Därunder spirar vårgrönskan utan att vi ser det. Små snödroppar och krokus ligger och väntar på solens varma strålar. Under tiden skuttar haren omkring i trädgården och tar sig  en titt under fågelbordet. Blåmesen och talgoxen njuter kokosnöt och solrosfrön och tystnar då katten smyger i buskarna. Framåt eftermiddagen kommer rådjuren och kikar om vi lagt ut äpplen . Jag brukar stå i fönstret och titta på dem alla, våra trädgårdsgäster.// Ulla 

Start och landning

Ni vet känslan och spänningen av att lyfta och sen går planet av sig självt liksom till det ska landa. Då pustar alla ut och applåderar , allt gick ju bra. På morgonen har jag lite den känslan. Tänder ett ljus och startar igång mej själv med en bön och liten andaktsbok och en stor kopp kaffe och sen går dagen i ett svep. När kvällen kommer gör jag det där viktiga

lilla lilla stoppet igen och reflekterar över dagen. Landar och konstaterar att det där gick ju bra. Applåder.....

Vad kan bli bättre lixom....

Idag när jag gick till jobbet 7:30 kvittrade fåglarna och slasket stänkte upp på mina stövlar. Något lite ljusare och snart är vi inne i februari. Vad kan bli bättre lixom,,, att veta att vi går mot en spirande vår och en varm sommar gör mej varm i hjärtat. Har precis betalat in årsavgift till trädgårdsföreningen och bara det är ett vårtecken. Jag tackar Gud för varje ny dag jag får traska i slask , för det betyder att jag lever/ bless Ulla 

Fem minuter av eftertanke

Då öppnar jag bloggen igen och hoppas att du kikar in då och då. Livet har hamnat i en behaglig lunk igen och det finns tid till reflektion och femminuters pausar. De vill jag dela med mig av till dej/ Ulla 

Bloggvila

Denna blogg ligger vilande tills vidare/ bless/ Ulla 

Funderingar

Just i dagarna har jag insett att jag inte hinner uppdatera bloggen som jag vill och har starka funderingar på att sluta med den. En blogg ska vara läsvärd och unik på något sätt och jag har inte den tiden eller kanske lusten heller att hålla den igång . Tar mej en funderare över semestern. Jag finns på Facebook och får fin respons där, jag finns på instagram och känner att det egentligen räcker. Vi får se om jag återkommer eller avslutar. Må gott alla och njut av livet här och nu. Kram Ulla 

Midsommar

Midsommar. Som liten firades den i Rättvik , med kullhättorna på. Den stora festen med resning av stång och spelemännens glada spel. Folkdräkter och fikakorg. I mitt minne väl bevarat. Jag längtar alltid till Dalarna i midsommartid. I fyra år nu har vi tagit hand om "di gamle" på midsommaren. De ska inte behöva sitta själv på högtider , ensamheten blir så påtaglig . Igår tog vi med farfar ut på en biltur . Han fick visa oss var han bodde som liten, var spårvagnarna körde ( han har varit spårvagnsförare) vi tittade på kaktusodlingar och vi åt sill och potatis . Tråkigt? Hur vill du själv att det blir när du blir gammal? Vill du att någon bryr sig även om det är midsommarafton? Det blev många goda skratt och minnen innan han gick tillbaka med sin käpp till äldreboendet. Våra älskade gamla behöver kärlek och omsorg. - ni är så snälla mot mej, sa farfar, det här blev en fin midsommar.  // Ulla 

Sommarlov

Igår jobbade jag min sista arbetsdag inför semestern. Det har varit mycket, får nya kollegor och har suttit på intervjuer och vänt ut och in på dem och oss själva. Brukar ha svårt att bara sådär snabbt varva ner.... Det brukar ta någon vecka innan man landar i sanningen att man inte har några tider att passa. Nästan så man känner sig rastlös i början. Tid att läsa, tid att vandra i trädgården , tid att plocka några ogräs, tid att njuta av jordgubbar och grädde. Tid att vila en stund och väckas av kaffedoft. Tid att kura skymning i varma koftan. Jag är oerhört tacksam för mitt jobb, tror att jag njuter mer av ledigheten bara därför// må gott i solen// Ulla 

Skolavslutning

Det fanns en tid när vi klev in i den vackra kalla  stenkyrkan och en otrolig mäktig andaktsfull känsla av sommar och avslut, när orgeln brusade "den blomstertid nu kommer". Jag tyckte om det. Att prästen läste välsignelsen över sommarlovsbarnen. Ett beskydd över sommarens alla lekar. Ute i gruset gick vår fina präst runt och hälsade på alla efter avslutningen och jag kan inte se något fel i det.

Björkarna stod så fina mot den gammelrosa putsade Hakarpskyrkan. Den svenska flaggan var hissad. Jag är glad att mina pojkar fick uppleva det. Nu har vi avslutningarna på skolgården. Barnen har fråntagits en svensk tradition. En ny har inrättats -skolgårdsavslutningar. Min väninna från Iran tycker vi är lite konstiga som gör så här.  Nåväl, sommarlovet har infallit i vilket fall som helst och jag lyssnar på Göteborgs gosskörs sommarpsalmer . Lite orgelbrus måste jag bara ha en dag som denna//Ulla 

Terapi för själen

Ingen kväll mår jag så gott i själen som när jag arbetat i min trädgård. Jag fröjdas att se hur det frodas. Jag provsmakar de tunna dillkvistarna, rosmarinen, citronmelissen, myntan , gräslöken, jag ser de små gurkorna komma i växthuset, ser tomatblommorna och vet att under blasten därute så finns min färskpotatis till midsommar. Sparrisbuskarna växer och idag är grönkålen och solrosor satta. En trädgårdsorganisation som endast avbryts med kaffe och macka på stentrappan. Jag pratar med blommorna, jag pratar med mördarsniglarna och jag går in i min lilla nördvärld som så många andra ser sin trädgård som en liten bit av paradiset här och nu. Min underbara ros mamma Mia , som doftar underbart och ger mej sån lycka. Sommaren är underbar! // Ulla 

Sverige du älskade land.....

Jag älskar vårt land, jag älskar mitt dalaursprung. Jag är stolt över den vackra blågula flaggan som vajar utanför mitt fönster. Jag är glad att jag kan plocka en bukett prästkragar och akleja och sätta på mitt kaffebord. Jag är så stolt när jag sjunger Du gamla du fria.... Och det känns helt ok att ta sitt kontokort   Och åka ner till affären och handla lite gott till vårt firande idag.... Men där utanför Ica sitter hon som grumlar mina tankar för dagen. En sliten kvinna med trasiga tänder , säkert i min egen ålder sitter på en pappskiva med en filt virad över sig och bara tittar rakt ut med tomma ögon. Och jag tänker: bor hon här i vårt vackra Sverige i ett tält på campingen, vem firar hon med idag. Var är hennes barn, har dom ätit sej mätta, får dom gå i skola, hur ser deras fredagsmys ut. Finns det någon glädje , finns det några varma kramar?jag går lust att säga , ta med dej familjen och kom hem till oss , men det är bara tankar. Jag är en fegis.  Min tjuga räcker inte till nåt men hon ler och säger : bless you ! Och ja, jag är så välsignad i mitt rika Sverige och skäms samtidigt så förskräckligt över orättvisorna. Hur har det blivit såhär? Vi måste alla hjälpas åt och inte stänga ute....alla får plats! // ha en fin nationaldag // Ulla