Lugn och ro...

Så har det ännu en gång visat sig att när man har för mycket på gång så tycker kroppen att : nu får det vara nog en stund . Har inte haft någon rast och ro de senaste tre veckorna och det är förändringar på gång som snurrar i "hårddisken".och det är inga tråkigheter det handlar om....

Igår bröt feber ut och nu ligger jag platt ner och tar det med ro. Brukar vara på benen ganska snabbt igen, men just nu så tillåter jag mej att bara ligga här( passar på att titta i lite trädgårdsböcker och drömma vår kan ju inte skada väl?;).  Här kommer   Hans Hallebos dikt till dej och mej: Verksamma, flitiga händer, beredda att tjäna i tro, kan så lätt bli kravfyllda händer rastlösa utan ro./ Martas gränslösa oro kan så lätt i vårt hjärta slå rot . Man kan inte ge ut sig bara, om man inte först tar emot./  Kroppen och själen far illa , när man inte unnar sig ro. Gör som Maria, bli stilla, i bön och förtröstan och tro.// kram Ulla