Dalarna i mitt hjärta

En stor anledning till att jag älskar form och färg och mönster
kommer nog av att jag är från Dalarna.
Detta färgrika landskap, den gungande dialekten.
Jag föddes i lilla Älvdalen.
Där gick gummorna med huckle och nedvikta gummistövlar
och förkläden i GRANNA färger.
Där fanns ingen "klädkod" på färger så att säga.
Man blandade vilt och inget var "fel".

Jag älskade och älskar de ugnsbakade tunnbröden,
tunna som papper och sega.
Vi gick ofta till tant Eva för att få smaka de färska bröden
med tjocka lager av smör och messmör.
Hon tog ut den långa degspaden ur stenugnen och det
dammade mjöl runtomkring henne.

Varje vår alltid nya träskor.
Den känslan är obeskrivbar, klappret och lukten av nya.
Svårigheten av att välja vilken färg alltid lika påtaglig.
Ofta valde jag de knallfärgade eller i naturligt läder.
Alla ungar hade träskor....man hoppade i och hoppade ur.
Sprang i regn och sörja, sköljde av och satte på igen.
På sensommaren var de utslitna, smutsiga och platta nertill efter
sommarens alla lekar och spring i benen.

Dalahästens röda lockande färger.......
mönstren alltid olika beroende på vilken tant som målat.
Jag kunde stå länge och studera mönster, kombinationer och färgval.
Tanternas flinka fingrar, skicklighet att måla utan att kladda.

På min lilla stol finns de kära sakerna,
jag tittar ditåt ibland och blir varm inombords.
En tacksamhet. En så rik uppväxt,
rik på kärlek, rik på okonstlade människor,
rik på natur och färger.
Rik på minnen som har format mej som person.

I sommar ska jag dit igen till Dalarna, längtar!

Kram Ulla

"Men inom mej log mitt hjärta"
Marcus Aurelius